Guldnerver och ramstarkt Häcken-försvar
Norrköping bjöd inte på någon sprakande fotboll i första halvlek mot ett formstarkt och inför i dag obesegrat Häcken på Bravida Arena. Peking och Häcken turades om att äga boll utan resultat, samtidigt som målchanserna uteblev och gick att räkna på en hand. Häcken hade ett par avslut på mål, närmast genom Paulinho via en Peking-fot och strax över ribban till hörna, medan Norrköping allt som oftast fastnade utanför Häckens straffområde eller fick se inlägg efter inlägg rensas och täckas undan. Norrköping hade möjligen lite mer tryck mot mål, men utan avslut, inga mål. Detta fram till att domare Markus Strömbergsson övervägde att lägga pipan i munnen strax för halvtid…
Simon Therns aktion en klass för sig
Då tog nämlingen Simon Thern saken i egna händer. Innermittfältaren, som i år har hittat tillbaka till gammal god form, tog en lurig löpning längs vänsterkanten, petade sig förbi Godswill Ekpolo in i straffområdet och spelade läckert fram Simon Skrabb med en yttersida till 1-0. Det visade sig senare inte betyda särskilt mycket, då AIK också gick till halvtidsvila i ledning, men det är klart att målet gav Peking hopp och lugn efter en mindre sprakande första halvlek. Thern har under den här säsongen visat att han håller högsta allsvenska klass och borde i januari vara aktuell för flytt utomlands igen.
Svårt att vara nöjd vid målsnöret – men vilket år, Peking!
Norrköping tillhörde inför säsongen inte guldfavoriterna i allsvenskan. Peking slutade i fjol på sjätteplats och tippades i år av tränarna på sjundeplats. Jag har svårt att tro att till och med klubbens mest optimistiska supportrar trodde på gulddrama och jakt på AIK in i den sista omgången, men så blev det alltså i slutändan ändå efter att ha visat att en passningsorienterad fotboll också kan rendera i segrar, däribland i tungviktsmötena med Malmö FF och AIK på Östgötaporten.
När en del möjligen trodde att Peking sålde guldchanserna i somras - Linus Wahlqvist, Jon Gudni Fjoluson, Arnor Sugurdsson och Eric Smith - blev det i stället en stark höst i skuggan av Hammarby och AIK, som till en början ansågs vara de stora guldkandidaterna. Peking kan, även om besvikelsen i dag säkerligen är stor, vara nöjt med säsongen.
Laget skrapade dessutom ihop 65 poäng, något som har räckt till guld åtta av de elva senaste åren, 2018 medräknat. Att det inte blev guld i år handlar snarare om att AIK helt enkelt också gjorde det väldigt bra. AIK är första lag att vinna med 67 poäng sedan Malmö vann med samma poäng 2010.
Värdigt avslut för Johansson och Sjölund
Lagkaptenen Andreas Johansson anslöt från Bochum 2012, Daniel Sjölund kom från Åtvidaberg inför guldsäsongen 2015. Duon var för tre år sedan helt avgörande för att det i slutändan blev ett SM-guld under Janne Anderssons ledning och har sedan dess även bidragit med ovärderlig rutin till ett i många år relativt ungt, men talangfullt lag.
I år har Johansson åter gjort en imponerande säsong och tillhör, trots sin ålder, ännu de bästa mittbackarna i allsvenskan. Sjölund har inte fått särskilt mycket speltid i år, men fick å andra sidan ett drömskt slut på sin tid i klubben med det avgörande målet på övertid mot Örebro.
Senast hyllades de med tifo och kärlek från hemmafansen på Östgötaporten, i dag blev det 90 minuter för Johansson och ett kort inhopp för Sjölund. Det blev i slutändan inte ett SM-guld, men å andra sidan en seger i sista matchen, en andraplats och Europa-kval nästa år för Norrköping. Den här duon kommer under många, många år framöver minnas med kärlek i Norrköping.
Två Häcken-ikoner tackade för sig
Häcken tackade i eftermiddag av två av klubbens stora fanbärare under 2000-talet - Christoffer Källqvist och Emil Wahlström. Källqvist lägger efter säsongen ner sin elitsatsning efter stora skadeproblem senaste åren, medan Wahlström efter 312 A-lagsmatcher inte fick nytt kontrakt.
Duon fanns varken med på bänken eller i startelvan i dag, men hyllades i stället av hemmafansen i halvtid, då båda gick ut i planen till stående ovationer och sade några väl valda ord. Källqvist och Wahlström är två av flera spelare som tagit steget upp från Häckens ungdomsled, men också två av få som valt att tillägna sina karriärer till Hisingenklubben. De kommer att vara saknade på Bravida Arena.