PSV – Tottenham 2-2

Detta är till stor del en kritisk text, en matchrapport där jag vill försöka kanalisera min besvikelse under gårdagen till något konkret. Så alla underbara opportunister där ute, fortsätt hårdare än aldrig förr men håll er borta från att läsa.

Som jag skrev innan matchen så är det något speciellt skimmer över våra liljevita spelare en Championskväll. Det är något extra som kommer fram hos laget, och känslan är obeskrivlig när hymnen spelas.

Men, taktik först. Skadan på Vertongen tvingar Poch att spela med fyra backar och när/om Dier spelar så faller han alltid ner som en extra mittback och trycker upp ytterbackarna. Ett spel som tidigare fungerat klockrent, förutom mot lag med hög press. Liverpool har genom året synat denna taktik och jag är förvånad att Spurs inte scoutat PSV bättre med deras höga press. Visst, de kanske trodde som jag, att Spurs ändå ska vara så bra att de klarar av den men oj så fel vi hade.

Gång på gång föll Dier ner men vägrade spela den raka bollen uppåt vilket oftast resulterade i att Eriksen eller Dembele sjönk längre och längre ner och tvingades stöta tillbaka bollen till backlinjen eller till Lloris. Att man inte kunde läsa detta snabbare och trycka upp laget med Dier och Dembele går över mitt förstånd. Det var detta presspel som ledde fram till PSVs första mål när pressen tvingade fram ett misstag hos Toby och uppförsbacken var högre. Eriksen sprang mest av alla i första halvlek men var i mina ögon blek. (Energin fanns där men inte koncentrationen. Däremot lyfte han sig markant i andra halvlek.)

Bollen ville verkligen inte in under första halvtimmen. En boll i ribban, täckta skott och ett väldigt hård bortdömt offsidemål. Kane står i en tydlig offsideposition men jag kan inte i min vildaste fantasi se hur han påverkade bollens bana eller motspelarna när bollen gick i mål. Skulle han screenat bort backen från bollbanan skulle jag köpt det men väldigt tveksamt ingripande av domaren som inte gjorde sin bästa match i helhet denna kväll.

Som jag också skrev innan matchen är allt oftare de individuella prestationerna mer och mer framträdande i Spurs. Eriksen – Trippier – Lucas, allas underbara högerfötter ledde fram till 1-1 och när Kane nickade in 1-2 kändes det som Spurs hade fått luft under vingarna. Efter en katastrofal kvart/tjugo minuter i första halvlek började Spurs spela längre och mer diagonalt vilket tvingar ett högt pressande lag att springa än längre. PSV va inte ofarliga men ju längre matchen gick ju tröttare blev dem. Men Spurs oförmåga att göra mål och ibland lite för själviska spelare (Son, Kane, Lucas) medförde att desperationen över matchutgången verkligen fanns hos spelarna. Ibland känns det som att de vill passa bollen in i mål i fel lägen och skjuta i fel lägen.

PSVs presspel gjorde dem som sagt trötta och Spurs kunde äga mer av spelet i slutet av andra halvlek och just där och då kändes det rätt okej. Men en djupledsboll tvingade Lloris att rusa ut och drog på sig ett rött kort. Jag försvarar Lloris i detta läge för han gjorde allt han kunde. Skulle han stått kvar skulle Lozano varit snabbare än backarna och kommit ren mot målet. Lloris handlade reflexmässigt och en decimeter åt sidan skulle han varit först på bollen. Jag skulle hellre sett att någon av backarna tagit kortet tidigare och då skulle det kanske t om bara blivit gult. Viljan att vinna slog inte rädslan att förlora i det läget. Lamela kommer in i matchen på sätt sätt som jag inte kan utläsa annat än att han är en startspelare mot City, jag trodde han skulle få starta istället för Son.  Målet (2-2) som uppkommer är nog den största besvikelsen. Båda lagen ville på något sätt anfalla och det var ett böljande spel, och då köper jag att det kan kontras in ett mål men när nästan hela laget är samlat i straffområdet får man inte glömma bort motståndarnas farligaste forward. Det är ett rent tjänstefel att inte räkna in rätt. När sedan Spurs försöker kriga in ett mål kommer det vi sett den senaste säsongen när Spurs jagar, vi skjuter på allt. Kane får ett dubbelt tunnelseende och skulle skjuta bollen på långsidan om han trodde målet stod där.

Poch har med Lucas och en pånyttfödd Lamela fått ett angenämt problem när han ska ta ut en startelva men det är inte längre i den individuella skickligheten som Spurs felar. Det är att den skickligheten överskuggar grundspelet. Det har känts under denna säsong att man har tagit ett avsteg från den fotbollen som gjorde Spurs så attraktiva innan och spelarna synkar inte riktigt. Jag vill hävda att det kan (märk; kan) bero på två saker. Den första är att Spurs hade flest spelare i VM och även långt fram i slutspelet. Sons frånvaro och Lamelas kraftsamling har gjort det svårare för Poch att spela in en startelva som verkligen synkar. Det andra är att skadorna tillsammans med Spurs grundspel har gjort laget lite för lättläst hittills. Allis djupledslöpningar saknas och den solida trebackslinjen är heller inte kompakt. Van Bommel hade gjort sin hemläxa mot Spurs igår, och den tar i ärlighetens namn inte överdrivet lång tid. Där är det dags för Poch att ta ytterligare ett steg och visa att han kan vara en komplett matchcoach med, för i vissa matcher, vissa byten och vissa direktioner så faller det lite.

Skimret ja, när matchen hade lagt sig så var det som att de vita dräkterna övergick till något ljusgrått. Känslan om att gå vidare i gruppen är nästan försvunnen. Det är inte omöjligt men knappt längre möjligt heller. Vinst mot PSV, vinst mot Inter så får vi se om det är all in på Camp Nou. Mer poängtapp än så och vi får kriga oss mot en Europa League-final. Men där är vi inte än, nu gäller det att ladda om. Nu gäller det att hitta den där kraften igen och ta oss an City på måndag.

Oavsett min besvikelse så är framtiden liljevit.

COYS

/Johannes Glanz