Gästkrönika: Hyllning till Milner

Jag hade en märklig känsla inför matchen i tisdags.

Många hade hoppats på att få se Xherdan Shaqiri från start om inte Roberto Firminos öga var helt hundra. Att vi då skulle flytta in Mané eller Salah centralt i anfallslinjen och släppa ut Shaqiri på en kant. 

Samtidigt ansåg många att vår prestigevärvning Naby Keita var given på mittfältet. Men när laguppställningarna levererades var ingen av dessa uppskrivna i startelvan. I stället gav Jürgen Klopp våra trotjänare Jordan Henderson och Daniel Sturridge chansen från start.

Och det är här den märkliga känslan infinner sig: Jag blev inte orolig. 

Rivstartade

Visst kände jag att Firmino kanske är truppens mest kännbara skada efter Van Dijk, men jag hoppades på att Sturridge kunde leverera en bra match. 

Jag kände att Klopp kanske ville ha ett mer defensivt balanserat mittfält nu när vi inte får brasilianarens defensiva slit i nr 9-positionen. Jag kände att jag har orubbat förtroende för vår tränare, att vi hade en grym bänk och att om vi inte vinner så löser vi minst ett kryss.

Inte ens när Viaplay strulade och tusentals prenumeranter inte fick se första tjugo minuterna blev jag orolig. När inloggningen fungerade och matchen kom igång efter 23 minuter fick vi en hörna. Kommentatorn meddelade att Liverpool ledde hörnstatistiken med 8-0 (!) och jag kände ännu kraftigare att lugnet inombords var befogat.

I efterhand har jag förstått att vi rivstartade på sedvanligt Europakvälls-manér. Och vilken match vi fick se!

Ganska snart hade en hårt arbetandes Sturridge gjort 1-0 på huvudet efter att Andy Robertsons svingat sin vänster. Milner slagit in en straff och PSG reducerat till 1-2. Paus.

Milner, ständigt denne Milner

Andra halvlek kan bäst beskrivas genom citaten senare i denna text.

Det enda jag först vill tillägga är hur fullkomligt svinbra vårt mittfält var!

Henderson var överallt, tacklade, eldade på laget och är väldigt bra på att spela på en touch. Wijnaldum är klok med boll, täcker stora ytor och hans driv med boll är väldigt viktigt för laget. 

Och James Milner, vad ska man säga om James Milner?

Han har växt upp i skuggan av stora engelska mittfältare som Paul Scholes, Frank Lampard, Steven Gerrard och Michael Carrick.

Även om han är några år yngre än denna kvartett så har nog mångas känsla, jag själv inräknad, varit: James Milner, nä, han är ju James Milner. 

Han är nog mer winger än  innermittfältare. Han springer mycket, har en fin fot och man kan stoppa in honom lite varstans där det behövs.

Han debuterade i Leeds och som 16-åring och slog Wayne Rooneys rekord som ligans yngste målskytt genom tiderna. Han har fått pris som ligans bästa unga spelare och kom med i säsongens lag 2008/09. 

Han har spelat flest U21-landskamper genom tiderna, vunnit PL två gånger, spelat 61 landskamper, innehar rekordet för flest assist under en CL-säsong och är ett mål ifrån millstolpen 50 PL-mål. Något endast tio engelska mittfältare lyckats med före honom.

Efter att under stora delar av sin karriär placerats i andra positioner, sökte han sig bort från Manchester City för att bli en ordinarie innermittfältare i Liverpool under Brendan Rodgers. Sedan placerade Klopp honom som vänsterback en hel säsong.

Men Milner har genom sin otroliga professionalitet, talang och tjurskalle överbevisat mig, överbevisat Klopp och troligtvis överbevisat en stor del av fotbollsvärlden. Att han just nu är en av världens bästa innermittfältare.

Visst känns det otroligt att skriva det, men för mig är det till 100 procent en sanning!

Åter till segern i tisdags:

Efter matchen yttrade PSG-managern Thomas Tuchel följande:

"Kanske att poängfördelningen inte speglade matchbilden. I slutet hade vi chansen med Draxler som kunde ha vunnit matchen åt oss innan Liverpool gjorde det. Vi gjorde en bra prestation i första halvlek, för mig var resultatet inte logiskt eller korrekt. 

" Vi spelade med mycket mod och mental styrka. Kanske att vi gav bort bollen för lätt i andra halvlek, men detta är Anfield. Genom vår prestation lyckades vi nå en kvittering. Men slutet var väldigt, väldigt tufft."

Alla experter/journalister var däremot eniga om att Liverpool var dominanta och att det endast var ineffektiviteten och obeslutsamheten som inte avgjorde matchen tidigare.

Efter 14-5 i skapade chanser, 17-9 i skott, 13-1 i hörnor, fler lyckade tacklingar och ett större bollinnehav, så är det svårt att tycka – om man nu inte är PSG-sympatisör – resultatet är ologiskt och inkorrekt.

Stora på riktigt igen

I Sportbladet skrev Erik Niva:

”Under en dryg halvlek i uddamålsledning släppte de inte ett av världens mest potenta motståndarlag till ett enda riktigt kvalificerat avslut."

Och så ändå.

Ännu en slappt förlupen sidledspassning från en osedvanligt misslyckad Mo Salah, och en rikoschett senare hade Kylan Mbappé såklart dunkat dit den ologiska kvitteringen i 83:e.

Men det fanns inget i spelet som berättigade till någon poäng. Liverpool var större och stadigare och mer rejäla i allt."

Att en storklubb som PSG, med miljardbudget och världsstjärnor på nästan varje position, är nöjda med att spelmässigt vara det sämre laget och samtidigt tycka att man förtjänar poäng.  

Det säger något om hierakin vi har skaffat oss.

Detta känns otroligt bra! Vi är stora på riktigt igen!

YNWA

Love Billqvist 

Inlagd/redigerad av: