Tottenham – Leicester 5-4

 

Vad säger man efter en match som kan få den som är helt ointresserad av fotboll att plötsligt börja älska sporten?

Förhandssnacket var att detta skulle bli en avslappnad men dock en tillknäppt sista seriematch på Wembley. Leicester kunde teoretiskt sett plocka åttondeplatsen och Spurs kunde befästa tredjeplatsen men inget av lagen skulle väl ta i till max?

Men oj, vad det blev annorlunda. Leicester spelade helt utan press och kunde hota med sina sylvassa anfallare och en spelsugen Mahrez. Spurs hade lämnat taktikboken hemma men kontrade anfallsspelet med en Lamela och Lucas som sparat allt till slutet. Triss slår alltid tvåpar.

Jamie Vardy startade matchen med att redan i den 4e matchminuten slå in 0-1 och som supporter började man skruva på sig och tänka att tredjeplatsen skulle bli svår att hålla om matchen startar såhär. Kyle Walker-Peters som fick chansen från start (oj så bra han är offensivt) glömde prata med Lamela när Leicester fick frispark i början och Vardy fick stå helt ren och nicka in bollen.

Kane snappade upp en felpassning tre minuter senare och var t om snabbare än Lucas när han sprintade mot mål och slog in kvitteringen. Där och då var Kane två mål ifrån Salah i skytteligan och det var en faktor som syntes under hela matchen.

Vi fick knappt tio minuters vila mellan dessa två mål innan Wanyama fick ett hjärnsläpp och ska försöka dribbla sig borta från två markeringar. Det resulterade sedan i att Mahrez kunde trycka in ledningsmålet som stod sig till halvleksvilan.

I andra halvlek startade Leicester och Spurs precis likadant med att helt bortprioritera försvaret och tugga i sig meter per meter i varje anfall. Två minuter in i halvleken gör Iheanacho 1-3 och där och då kändes det som matchen gick ner i ridå. Wanyama missade även där både markeringen och presspelet och hittade inte rätt tillsammans med Sissoko. Dock efter detta mål så bestämde sig Lamela för att ändra matchbilden och tryckte in 2-3 efter en bra pass från Kyle och innan matchklockan hade slagit 61 minuter så hade Lamela (med hjälp från Fuchs) vänt matchen. 4-3 tyckte jag kunde räcka denna match men efter två snabba mål från Vardy och Kane sattes slutresultatet till 5-4 och jag tror supportrarna behövde fylla på med vätska lika mycket som spelarna efter matchen.

Matchen i sin helhet måste på något sätt plockas bort från säsongsekvationen samtidigt som man gärna vill dra en del paralleller till vad sommaren kommer ge oss.

Säsongens sista match mellan två lag som egentligen inte behövde en seger, men absolut inte ville förlora skapar en matchbild likt denna. Addera en sen skada på Vertonghen och en bänkplats på Sanchez samtidigt som Dier och Wanyama har spelat bättre matcher skapar en osäkerhet defensivt som straffar laget på detta sätt. Dock, att kunna spela så pass bra offensivt med Alli och Son på bänken skapar en helt annan trygghet. Lucas gjorde sin absolut bästa period i klubben samtidigt som Lamela tog ett helt annat ansvar. Kane tror jag koncentrerade sig lite för mycket på Salah vilket medförde att spelarna gjorde samma sak. Många chanser kastades bort när de sökte Kane som förstaalternativ.

Ska vi ge oss in på paralleller så måste vi prata de bleka insatserna av Wanyama, Dier och till viss del Sissoko. Att tre defensiva spelare gör en mindre bra insats på samma gång visar att vi troligen är mer beroende av vår ordinare trebackslinje samt Dembele än vad vi trott emellanåt. Sissoko gör rätt löpningar och har en stark motor med måste bli bättre med bollen. Wanyama kändes oengagerad och Dier fortsatte på den svaga formen han egentligen visat under säsongen. Poch fick nog mer frågor än svar under matchen för hur han ska agera i sommar.

Men, idag går man till jobbet med blandade känslor. Spurs slutar trea under en säsong där konkurrenterna spenderat mycket mer pengar. Känslan är fin medan man sakta men säkert kommer förstå att det inte kommer spelas någon PL-fotboll förrän i augusti igen.

Det vi vet med säkerhet är att framtiden är liljevit.

Mina tankar om säsongen som varit och lite om det som komma skall finner ni här.

 

COYS

Johannes Glanz