Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Gustav Engvall
Markus Wulcan

Perfekta comebacken på Gamla Ullevis gräs

Det var inte vackert, men det var tre poäng och det är allt som räknas. 

Och Gustav Engvall är Göteborgs gladaste kille i kväll. 

Blåvitt kan åka till Stockholm med ett helt annat lugn. 

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det jublades och hajfajvades på hedersläktaren efter 90 gastkramande minuter, men framför allt drogs det suckar av lättnad. 

Poya Asbaghis nyckelord när han beskriver sin fotbollsfilosofi är kontroll. 

Om det var något hans lag inte hade mot Dalkurd så var det kontroll. 

Efter nio minuter kunde det ha stått 3-0 till gästerna, men Mohamed Buya Touray var skarp i allt utom det som verkligen räknas. 

IFK Göteborg har trots två förluster sett gediget ut defensivt i allsvenskans inledning och släppt till få kvalificerade målchanser, men under de första 45 på Gamla Ullevi var samspelthet och organisation som bortblåst. Inte sällan på grund av enkla misstag i kombination med ruskigt kvicka Dalkurdspelare som rev djupa sår i hemmalagets backlinje. 

De sprang stundtals i åttor runt de blåvita och ett tag var det hela havet stormar och chanser åt båda håll. En matchbild som publiken brukar gilla och tränare avsky. 

Och med två raka förluster i bagaget och AIK borta på söndag följt av BK Häcken, Malmö FF, Elfsborg, Djurgården... det grubblades på läktarna och i Poyas Asbaghis huvud. 

Sedan tittade Mix Diskerud åt ett håll precis före pausvilan, passade åt ett annat och har inte Gustav Engvalls fötter blivit mjukare på de brittiska öarna? 

Fin mottagning, distinkt avslut och ett glädjevrål som nog hördes över hela centrala Göteborg och kanske också till Bristol. 

Efteråt såg han ut som en lycklig sexåring på barnkalas. 

21-åringen är hemma igen på allvar och han har hela Gamla Ullevi med sig efter alla turer.

Jag har hört experter i tv säga att fotboll går ut på att skapa målchanser, men där är de snett på det. Fotboll går ut på att göra minst ett mål mer än motståndarna och inget annat. 

Fråga mig inte hur det gick till, men det var precis det IFK Göteborg gjorde mot ett Dalkurd som rent spelmässigt kanske var värt mer, men sporten går som sagt inte ut på att skapa åtta klara chanser eller hur många det nu var.   

IFK Göteborg höjde sig inledningsvis i andra halvlek, stängde ytor och kontrollerade händelserna på ett helt annat sätt. Inte minst genom Mix Diskerud som är väsentligt bättre än i fjol och Blåvitts genomgående klart bästa spelare den här säsongen. 

Mottagningarna, lugnet, blicken, arbetsinsatsen och passningsspelet håller högsta allsvenska klass och klubben och supportrarna kan bara hoppas att Manchester City går med på att förlänga lånet säsongen ut. 

Om det inte redan gäller över hela 2018. Det vet bara de inblandade och hemlighetsmakeriet kring norskamerikanen är av någon anledning stort. 

Mix Diskerud är i nuläget hursomhelst ovärderlig för IFK Göteborg. 

Det blev dramatiskt in i slutsekunderna och Sebastian Eriksson kallade det för ”panik sista 20”. Det var ingen välspelad fotbollsmatch, men det var en fotbollsmatch som kan betyda väldigt mycket för Poya Asbaghi och hans manskap, både på kort och lång sikt. 

Det kommande spelprogrammet skojar man inte bort och spelmässigt finns det massor att jobba på, det här var den sämsta prestationen hittills, men IFK Göteborg åker till Stockholm med tre poäng på kontot och bättre självförtroende. 

Och med en glödhet Gustav Engvall längst fram.